Tuesday, March 29, 2005

lösvikt

ni som hånar

i morgon
vid galgen,
jag säjer
i morgon
ska ni se
ett vitt segel
hissas, ett
svart halas
en kvinnohand
smeka en ynglings
hår

det är bra nu

Saturday, March 19, 2005

stjärntecken

om dom närmar sej
ska du måla
en vit stjärna på ditt
vänstra ögonlock
och viska deras namn

då ska dom förstå
att du aldrig någonsin
lämnat mej
salmiak

mörker
säljs i vita
askar;

dom trettio
silvermynten svettas
i dina händer
oavsett

oavsett dina handlingar
oavsett dina motiv
oavsett stenbockens
ascendent i kräftan
oavsett tidvattens
anfall mot
avrättade stränder
oavsett dagspriset på olja
oavsett sältan på
tårarna

vet detta:
stiltje

i det ögonblick
vinden lägger sej
ska du vakna
och förnimma ett
tjockt moln
över mina näthinnor

jag har väntat
mycket länge
på att få dö
R.

rohypnol pudras
över ögonlocken
på sovande barn

det ena löftet
ska brytas
det andra helgas
smak

jag tvivlar inte
på att dom grät
när du lämnade oss
det jag har svårt att tro
är att du såg
dom öppna sina
fönsterluckor
när du kom tillbaks
ackord

när tonerna
lämnar fiolen
vet du att
du måste blunda

jag är ledsen,
men jag måste
föra morgon till
det här landet
wendigo

i början gjorde det
ont; sen vande
du dej
och nu
njuter du när
morgonen drar din
människohud över dej
drottning

du har inte kommit
så här långt
för att se dom
kräla för dina fötter

du har för länge sedan
insett att varje människa
måste fråga sej
vem som är
skugga och
vem som är kött
bukkake

ge mej allt du
har så har jag
ditt ord
på att du tar
emot mej
när jag faller
inuit

i samma ögonblick
som du dör
skingras pudersnön,
lämnas vägen
fri att gå
härifrån;
med böjt huvud tassa
förbi samtliga
gravar

den lett fram till
widescreen

du skröt vitt och
brett om att
du sett en ängel
skaka askan
ur en nyfödd,

men du vet
vi är alla barn i början
inuti

inuti skär håliga
frekvenser genom
mört fågelkött

fastnar uppspärrade
pupiller i
glatta ytor
speglar ingenting

det är allt
du behöver veta

Sunday, March 13, 2005

alef

dom säger att livet är en vänthall där människor sitter på rad med metalltrådar i käften och väntar på att en värdinna i vit kjol ska komma med små gröna piller och muggar med lut att svälja ner med men en lögn är alltid en lögn och det smärtar oss att se hur ni kastar bort era liv vi sitter högst uppe på läktaren titta hit vi vinkar till er nu och vår picknickkorg är full av kött ost bröd & spik vi har två plankor här vi har två plankor om vi sätter ihop dem blir det ett kors då och ska du vila dej mot det?

bet

människor har alltid fascinerat oss hur ni ler på beställning och er rädsla för speglar vissa av oss är roade andra oroade men i slutändan är det ändå samma sak kom och vila här i stället det är mörkt och kallt men vi kan vara en familj och glöm inte att stänga kistlocket efter dej

gimel

vem talar det hörs så dåligt ett dämpat ljud som vacker hand över barnets mun ni måste förstå att man bara kan gräva sin egen grav en gång men man kan alltid ha sällskap i den det är vackert ute som i svalget på en prostituerad glöm inte att andas glöm inte att gömma dina hemligheter väl och viska till slutet i mitt öra bakom stora eken i parken bara där har jag så ont

på varje ruta
i schackbrädet
la han en avklippt
nagel

utan att se
motståndaren i ögonen
reste han sej
och lämnade rummet
dom vita rockarna
svepte sej om dej
och blåsten mellan
deras fingrar var
den enda narkos
du behövde
ropa inte på hjälp
be inte om nåd
först när du
bundit mej med din
uppriktiga vilja
och surrat mej
med mina egna rep
släpper dom dej fri
i dina drömmar
slänger sej gipsflickor
i förlåtande vatten,
i dina drömmar
vinner du en röd
cykel,
i dina drömmar ser
du en grov
nål sväva ovanför
ditt ögonlock
i italien tvättar
sej en kvinna
med aska

hon är sitt eget skäl
senare vred dom smultet
socker ur din päls
och kallade dej förrädare
inuti dej
ber små män
för sina liv

deras ögon
kräver ingenting

bara tyget runt din kropp
någonstans är det
stopp; någonstans
flödar det sista av
dej ut över uppspända
banderoller med slagord
skrivna av dom som
feltolkade dina drömmar

och det enda du saknade
var viljan att låta det
hela få ett slut
muren lutar sej
mot den arkebuserade

beklagar händelsen,
men känner sej
våldsamt utnyttjad
rening

du var det
sista tvivlet
i pupillen på
lägervakten
du var murbruket
som darrade i
hettan, du var
vigselringen
på den gamla kvinnans
finger, du var

fallande blodsot över
Guds rike
virus

kombinationen till
dina fingertoppar
viskades till mej
i skarven mellan
natt och dag

jag bröt mej in;
ville inte erkänna
att jag legat vaken
kugghjul

det vassa i nålen
skrev ett brev

kuvertet låtsades
sova i din hand