Friday, April 15, 2005

splittret ur rikoschetten
där, varje flisa
döpt i deras tro,
deras sanning

bygger dopfunten
huggen ur märg
och ben, fylld av
de rättfärdigas gråt;

kulan bärs in, det vita
i slöjorna svävar
ovanför mittgången
allt det glömda
allt som gömts
lämnas att dö
mellan läpparna
på en kvinna dom

sagt att jag måste älska
du är full av
tilltro, full
av formalin;

du ritar
om kartan varje
gång du hör mej
i dörren
jag erkänner
jag satt där
på en gren i
aprilsolen

utanför treblinka
september

fyll koppen
svarta pärlor
sockerbitar
och stigen
ut ur
dej
louis, om du
ser henne,
beskriv då färgen
på mitt blod

när dom hittade
mej

Friday, April 08, 2005

hydrogen

pianotråd,
en efter en
lämnar dom
oss, under löven
i parken

byter vi ringar
ventil

för alla gånger
du lämnat
sönderklippta
vykort på bordet
och för alla dom
gånger jag i panik
försökt pussla ihop
människoansikten

se detta som
en varning
alla ser dom
döda resa
sej och gå
förbi dina
tavlor, ramarna

sörjer sitt folk
åäö

ljus av
dom sista
drar igen
dörren efter
sej, lämnar
kroppen och går
norrland

en man lovar
medvetslöshet,
en man lovar
skogsbegravning,

en man säjer: som
nyfödd skänkte
du tårar och hopp
till många i
vårt land

Thursday, April 07, 2005

många mil senare
ska det gå upp
för dej att deras
ögon ligger i
skugga av en anledning

och du ska täcka
över backspegeln
med alla dom ord
som borde sagts
innan du gav dej av
ännu en drog
talar genom
stängd dörr, lockar
med färska barnaögon,

vill välkomna hem
vill bo strax under
tungan, vill drömma
om kyrkogårdar

där alla gravstenar
pryds av ditt namn
omloppsbanan
tänjer sej
för sjunde gången
och du ska
glömma allt som
har med mej
att göra, lika
snabbt som blodet

stelnar i min kropp
dom hade kastat
om nitton fiskben
och skrivit namnet
på ditt brott i
sanden;

i alla hus drömde
människor om
att vara de första
att sluta fingrarna
om din hals
åren föll som
askflagor ur dina
ögon;

det enda
jag kunde göra var
att be vägarna
bära dej ut ur
landet
dom vita kronbladen
strödda mot den
plats där dom
styckat och begravt
en nejlika

det enda löfte
vi skulle ge varandra
somna in
somna in

stillastående
blöder tåget

spåren vässar sej
mot banvallen;
skaver
vägen bort

ditt liv hänger
på det här