Sunday, June 26, 2005

orgel

kyrkportarna har
sett mer

lovar att skydda
och bevara
alla dom som
vigt sina liv
åt att
sona den dagen
de bars in

till tonerna av
den sång
som skrivits
för människor
fundament

vid foten av
den här bron
ställdes det utom
allt tvivel
att människor
måste dö
för att leva

och kritdammet
som samlats i gruset
avslöjar inget

utom färgen
på den svepning
som ska dras över oss
blindskär

visst, om du nöjt
dej med att räkna
avstånden mellan alla
glittrande sylar i
varje människas
järnväg

och om du färdats där
ensam och hatisk över
samtliga kotor

för att slutligen nå fram
till den enda plats som
måste få vara helig

och där funnit
2 avklippta guldmålade
naglar, och ljuset från
miljoner döda

visst, då ska jag
vaka vid din grav
så länge jag andas
likvaka

långt senare
den rörelse
det betalats
dyrt för

en ensam
svettdroppe
ur nejlikan

bokstäverna i
kondoleanskortet
ett svart rep

allt som det var förut
uppstötning

jag vet, det har
sagts förr
men du klär
verkligen i
kista
part

lätt att
betala för
havet

lätt att
reservera
varje sten

lätt att
köpa
stigen

lätt att
tappa
kartan

Tuesday, June 21, 2005

törstiga japanska soldater (am wasser)

törstiga japanska soldater
vid vattnet

ur händernas genomskinliga
kupa rinner åren

tillbaka

man drömmer inte här;

om hiroshima
om nagasaki

vattnet en strömmande
filt över uppspänd duk

vid stranden
är soldaterna inte mer
än två, kanske tre
hastiga penseldrag

ockra
ambra

man drömmer inte här

solens skiva;

ett valv, och de

silvrets dröm
om
en starkt blå filt

att vila under

Monday, June 06, 2005

blodsot faller

och de ombeds klä av sig nakna och hänga sina kläder på krokar. de får höra att det är för att de ska duscha och på så sätt minska risken för infektioner. vakterna motar på dem med gevärskolvarna och förblir uttryckslösa bakom solglasögonen. det är varmt och kvalmigt, men solen ligger begravd i moln; vill inte vara vittne till denna scen. vill inte ha något med jorden att göra.

en äldre kvinna klär metodiskt av sig. klädesplaggen låter hon falla som löv till marken. de har inte ens gått in i förkammaren. de andra i skocken tittar på henne; bakom ryggen håller de varandras händer. vi är otåliga där vi betraktar gårdsplanen genom ventilerna. vi är rastlösa, vill att det här ska vara över. vi har inte tid med dramatik.

när hon är helt naken börjar hon slita sitt hår. en tjock tår löper nerför de fårade kinderna. hårmanen är inte mer än ett tunt grått flor, och fingrarna blir till klor som griper efter den närmste vakten. han motar bort henne, men hon griper tag i honom igen, klöser honom i ansiktet. han slår henne med gevärskolven över ansiktet. utan ett ord segnar hon ner till marken, och de andra vakterna hjälps åt att mota in de övriga i förkammaren. några solstänk glittrar i deras ansikten, men solglasögonen skyddar dem. när den siste är inne, stänger de porten och reglar. via en mycket sinnrik anordning går dörren till stora kammaren upp automatiskt när den yttre porten stängs.

vakterna blir stående en stund. genom de dragna persiennerna kan vi se de tatuerade halvmånarna i deras nackar, och vi väntar otåligt på att de ska komma och släppa oss lösa; väntar på att månen ska jaga solen på flykten och lägga ett silvrigt skimmer över marken. snart ska vi få krypa genom skorstenarna och slicka deras insidor rena; snart ska våra vita tungor återigen glänsa och glittra, i rödaste rubin.

Friday, June 03, 2005

fortsatt process

den ska pågå
så länge du lever

din mor betalade
din far betalade

med det gula
i varje ben

det ska pågå
så länge
jag kan röra mej
musik

det säjs
att du försökte

verkligen försökte
lägga en
nejlika
vid min kropp

det säjs
att till och med
rummet
vände sej
bort